Ann-Marie Begler har lett Försäkringskassan sedan september 2015. Idag kräver jag hennes avgång. Det har visat sig att hon saknar den kompetens som är nödvändig för detta viktiga arbete.

Det gav hon prov på redan när hon tillträdde. Då gick hon ut hårt med att hon skulle bekämpa miljardfusket i assistansersättningen.

Budskapet upprepades den 22 april i DN och den 14 maj i Ekots Lördagsintervju. Men det finns inte något miljardfusk i assistansersättningen. Begler har själv uppgivit i ett annat sammanhang att Försäkringskassan under 2014 polisanmälde 108 ärenden av bidragsfusk inom assistansen. Sammanlagt resulterade de i 80 miljoner kronor i återkrav och skadestånd samt 93 miljoner i stoppade utbetalningar. Detta är illa noga, men för att kunna bekämpa fusket, måste man beskriva det i rätta termer.

Begler refererar till den s.k. Billum-rapporten som kom 2012 – en utredning som dock har ifrågasatts av ledande myndigheter och experter bl.a. av Johanna Skinnari på BRÅ:

http://assistanskoll.se/20140321-Johanna-Skinnari-Bra-kritiska-xpertmetoden-anvnts-fusk.html

I DN-artikeln från den 22 april säger Ann-Marie Begler vidare: ”Hade jag personlig assistent skulle kanske jag också vilja ha så många timmar och så mycket hjälp som möjligt.” Det är skrämmande att chefen för Försäkringskassan uttrycker sig på det här okunniga sättet. När offentliga personer inte längre uppträder på ett anständigt sätt gentemot sina medborgare så finns inget annat att göra än att kräva deras avgång.

Assistans är inte något som man har för nöjes skull. Det borde Begler veta och förstå. Det är inget nöje att behöva ha någon med sig vart man än går, eller att behöva ha någon vid sin sida under stora delar av vardagen.

Det är inget nöje att behöva assistans med det mest intima. Det är inget nöje att behöva organisera varje liten detalj av sin vardag så att allt flyter smärtfritt, och så att varje assistent vet vad hen ska göra och inte göra.

Det är inget nöje att med jämna mellanrum behöva annonsera, intervjua, rekrytera och lära upp nya assistenter. Det är inget nöje att behöva schemalägga, arbetsleda och fortbilda sin personal.

Därför vill de allra flesta assistansanvändare inte ha en enda timme mer assistans än vad de i realiteten behöver.

Beglers uttalande antyder att hon betraktar de flesta av oss assistansanvändare som fuskare. Tydligen tror hon att de flesta av oss begär och har fått betydligt fler assistanstimmar än vad vi behöver. Och om det är så illa att hon utgår ifrån detta felaktiga antagande – ja, då är det inte så konstigt att hon också tror att fusket uppgår till miljarder.

Att på detta sätt stämpla en hel grupp medborgare som fuskare är djupt kränkande och oanständigt. Det är inte värdigt att bete sig på det här sättet när man är chef för Försäkringskassan.