De flesta av mina personliga assistenter tycker att jag har råkoll på min tillvaro. Ändå visar de inte alltid detta i vardagen. Ibland är det inte ovanligt att de vill lägga sig i och komma med goda råd om vad jag ska göra och inte göra.

Göteborgare är särskilt duktiga på detta. På gott och ont tycks det finnas ett naturligt inslag i den göteborgska mentalitet som gör att de bryr sig om varandra. Men detta med att bry sig om varandra är verkligen inte per automatik något positivt.

Att bry sig om någon annan kan faktiskt många gånger vara en skönskrivning av att man vill lägga sin näsa i blöt och lägga sig i. Men vad vet jag – jag kanske är ensam om att vilja skydda min integritet. Tyvärr är det inte ovanligt att folk njuter av att spela offer och låta sig dirigeras av andra. Det är ibland beklämmande att se.

Mina assistenters benägenhet att lägga sig i ökar när de hamnar i stressiga situationer. Då finns det annat än det rationella tänkandet som styr.

Och det är i sådana situationer som man märker hur stark funktionsnormen är och hur den påverkar oss alla. Funktionsnormen säger ju oss bl.a. att vi funkisar inte har koll, utan att vi utöver det praktiska även behöver hjälp med att utforma vår vardag i alla hänseenden. Jag tror att detta inte sällan hänger samman med att vi ofta betraktas mer som barn än som vuxna.

Det finns en skala enligt vilken vi värderar olika funktionshinder. Synskador och hörselskador ses som lindrigare än rörelsehinder. Medfödda funktionshinder betraktas som mer svårartade än förvärvade. Och det allra värsta vore att ditt intellekt blev skadat. Då ses du verkligen inte som tillförlitlig på något sätt.

Följden av denna värdering blir att vi verkligen ser ner på de som har intellektuella funktionshinder och de som behöver beslutsstöd i sin vardag. Behöver du beslutsstöd så är det plötsligt tillåtet för andra att lägga sig i vad som helst.

Men ibland kan det faktisk räcka med att man rör sig ovanligt eller talar annorlunda för att normen ska säga oss att vederbörande inte ska ha någon rätt till varken integritet eller självbestämmande.

Så länge som min vardag ser likadan ut så fungerar det ganska bra, men det är när jag vill göra något utöver det vanliga som mina assistenter slår bakut och regredierar. Det kan t.ex. hända:

• när jag vill parkera olagligt

• om jag vill lägga ett kuvert i pappersinsamlingen

• om jag vill slänga gammal mat, men inte i matåtervinningen

• om jag vill låta bli att tvätta mig en dag

• om jag vill sätta i mig tre semlor på raken

• eller när jag ska råna Swedbank i Farsta.

Vid nästan alla dessa tillfällen så kan det finnas en besserwisser som kikar fram – en besserwisser som vill tala om för mig vad som är bäst för mig och som vill ge mig goda råd.  Men låt mig uppmana alla personliga assistenter i hela Sverige att lägga band på sig. Ofta är det nyttigt att fråga sig själv vad det är som ligger inom ramen för sitt uppdrag, och vad det är som inte ligger inom ramen för sitt uppdrag. 

Och kom för all del ihåg att det är mycket mycket svårare att värna om sin integritet när man är assistansanvändare än när man inte är det. Hur skulle du själv trivas med att hela tiden ha en följeslagare som var närvarande vid varje minsta lilla beslut som du tog i din vardag?