KD tar över…
I Sverige representeras den internationella Independent Living-rörelsen bl.a. av STIL. Runtom i världen har IL-organisationer startats som en protest mot den traditionella funkisrörelsen.
Inte sällan har den utlösande faktorn just varit principen om självrepresentation. Principen är enkel – vi funkisar ska tala i egen sak. Kan man inte företräda sig själv så ska man självklart ha rätt till en företrädare, men i övrigt ska vi företräda oss själva.
Det fanns en tid då principen faktiskt efterlevdes av den traditionella funkisrörelsen här i Sverige med sådana förebilder som Bengt Lindqvist och Barbro Carlsson. Men idag tycks den vara död och begraven. Man låter sig representeras av avdankade politiker, som t.ex. när fd kd-politikern Stig Nyman (72) valdes till ny ordförande för Handikappförbunden i våras.
Principen om självrepresentation kommer kanske tydligast till uttryck i IL-rörelsens devis:
Principen om självrepresentation utgår ifrån det enkla faktum att varje förtryckt grupp i samhället har unika livserfarenheter. Ska förtrycken kunna beskrivas på ett korrekt sätt så måste alla tala för sig själva. Som man kan jag t.ex. inte beskriva den patriarkala diskriminering som kvinnor utsätts för o.s.v. Jag har ingen förstahandsinformation på det området, så därför kan jag aldrig företräda någon kvinnoorganisation.
För de allra flesta aktörer i Sverige är det här en vedertagen sanning, men inte för funkisrörelsen. Av någon konstig anledning så finns det gott om funkisar här i världen som inte är beredda att ta sitt eget ansvar, utan låter sig representeras av andra. Man inbillar sig att man inte kan.
Många har internaliserat normen om hur en funkis ska vara. Enligt normen ska en funkis vara tacksam, snäll och lättadministrerad. Funkisen är någon som tas om hand av andra och som inte har någon egen uppfattning om något. Hen är en menlös och färglös figur.
Det är när den här normen internaliseras som förtrycket och diskrimineringen konserveras. Man tror att den egna livserfarenheten är värdelös.
Konsten ligger i att bryta mot normen. Det är detta som vi har valt att göra i STIL, och det kommer vi att fortsätta göra!
Läs mer på:
Normer är till för att utmanas!