Självrepresentation är en central princip och något som jag har skrivit om tidigare.

Principen är enkel – vi funkisar ska tala i egen sak. Kan man inte företräda sig själv så ska man självklart ha rätt till en företrädare, men i övrigt ska vi föra vår egen talan.

Hur hade det gått om en företrädare för en kvinnoorganisation hade sagt: ”Vi tycker att abortfrågan är så viktig att den borde drivas av en man!”

Illa!

Ändå ifrågasätts principen gång på gång, nu senast idag på DHRs förbundsmöte. En motion antogs som vill se en återgång till det förgångna då det var andra som satt och bestämde. Styrelsen valde att ta konsekvensen av detta och ställa sina platser till förfogande.

Starkt gjort!

Vill man bli respekterad av andra så måste man respektera sig själv. Respekt från andra förutsätter alltså självrespekt. Att välja självrepresentation som princip är just ett uttryck för att man respekterar sig själv och sina egna förmågor. Jag manar DHRs förbundsmöte att komma till sans och inse att man lever och verkar på 2010-talet.