Jag är förvånad över medias bild av personer med funktionsvariationer, som det nu så fint heter. Alltid, eller mycket ofta när ”funkisar” nämns i media är det antingen på grund av funktionsvariationen eller så nämns den ändå.

För en måste ju alltid poängtera att Lisa har en cp-skada, eller att Kevin har ryggmärgsbråck, eller hur? Det är ju jätteviktigt. Fast är det verkligen så viktigt? Varför kan folk inte se personen bakom istället? Jag kan inte förstå det. Att aldrig få vara den en egentligen är – det är fruktansvärt jobbigt.

Dock så tror jag att allt börjar med en själv. Det är vi själva som har ansvaret. Vi måste sluta se oss som en grupp och istället som en tillgång i samhället. Vi alla måste sluta tänka ”vi” och ”dem”.

När det gäller media så är bilden ganska skev. Människor med funktionsvariationer ses antingen som ”duktiga” eller ”de som det är synd om”. Vi får bara synas i tv-program om det bara är vi, det vill säga bara vi med fysiska eller intellektuella funktionsvariationer. Absolut inga ”gående” personer, det vore ju för konstigt.

Som om inte det vore nog ska det dessutom påpekas att vi har de funktionsvariationer vi har. Jag tror faktiskt inte att jag sett ett enda program där ”funkisar” synts tillsammans med andra där funktionsnedsättningen inte nämns alls. Varför? Det är ju ändå 2015.

Det är klart att det är bättre att vi faktiskt får synas, än inte alls. Det påverkar ju folks bild av oss till det positiva. Men vi måste ha kommit längre än så. Jag vill att vi en dag ska ha kommit så långt att vi inte ens reflekterar över en persons funktionsvariant. Med det sagt menar jag inte alls att vi på något sett ska ”gömma” oss eller låtsas att vi inte är normbrytande. Det gäller inte bara vi med funktionsvariation, utan alla ”grupper” i Sverige som anses vara normbrytande. Att kunna se en person precis som hen är.