På en annan planet
Ända sedan den här regeringen tillträdde har de ägnat sig åt att gräva ner sig och bygga skyddsvallar i assistansfrågan.
Det säger sig själv att de inte kan lära sig så särskilt mycket av att agera på det sättet. Men de kanske inte vill lära sig något. De kanske inte vill se verkligheten. De kanske redan uppfattar sig själva som fullt upplysta trots att de är totalt okunniga.
I varje fall tycktes det så när finansminister Magdalena Andersson uttalade sig igår:
Hon tycks leva som på en annan planet. Hennes brist på kunskap är skrämmande.
Tydligen tycks hon anse att kommunerna redan har blivit fullt kompenserade för den övervältring av assistanskostnader som har skett. Hon tycks inte ens vara bekymrad över att kommunerna får ta ett allt större ansvar.
Jag tolkar detta som att övervälltringen är en uttänkt plan och en medveten strategi. I förlängningen får vi nog se en kommunalisering av assistansen och en uppluckring av rättigheterna i LSS. Assistansen blir en del av det kommunala självstyret och LSS en ramlag.
Vad värre är så får vi troligen se en kommunalisering utan att kommunerna får någon nämnvärd kompensation. De är ju redan kompenserade enligt finansministern. Det innebär att kommunerna kommer att kompensera sig på annat sätt d.v.s. genom en mycket striktare behovsbedömning – något som vi redan har sett otaliga exempel på.
Syntolkning: Robin Hood och hans gäng har samlats nedanför Finansdepartementet – en grå byggnad. Där finns bl.a. Marion och Broder Tuck och några andra. Finansministern Magdalena Andersson kikar ut genom ett fönster och säger: Fixa mer kosing! Robin svarar: Från Wallenberg? Stefan Löfven kikar ut genom ett annat fönster och svarar: Nä, från assistansanvändarna!
Regeringen överlämnar alltså bilan till kommunerna och låter de göra jobbet.
Vi kan glömma grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten:
• att kunna komma upp ur sängen på morgonen
• att äta när, vad och var vi vill
• att gå ner på kvarterskrogen och ta en öl
• att gå på toa när vi behöver
• att arbeta
• att mata katten
• kort sagt; rätten att kunna leva det liv jag vill
För finansministern är assistans en omsorgsinsats som vilken annan omsorgsinsats som helst och bör därför inordnas i kommunernas allmänna omsorgsansvar.
För henne är det naturligt att vi assistansanvändare ska leva som på nåder och att vi ska ta emot vår dagliga assistans som en allmosa från kommunen – precis som vi en gång i tiden var beroende av socknens välvilja att sörja för oss i fattigvården.
Leave a comment