Jag skulle vilja kommentera bilden ovan som har blivit något av en vinjett för min kommande utställning på Kulturhuset. Bilden är väldigt rar och gullig, samtidigt som det finns något skevt i den. Har hon verkligen någon anledning att tycka om Försäkringskassan?

Det finns en förlaga till den här bilden och det är den lilla Mönsterkrymplingen som i sig har funnits  i flera olika versioner genom tiderna:

Bilden har använts av funkisrörelsen i olika länder för att illustrera någon som lägger sig platt och anpassar sig till systemet.

Den här tendensen att anpassa sig finns hos alla förtryckta grupper. Du biter inte gärna den hand som föder dig. Men frågan är om inte den här anpassligheten är något större just hos oss funkisar. Det gäller att komma ihåg att den diskriminering som vi utsätts för sker på ett väldigt grundläggande plan.

Diskrimineringen må vara stark även för andra grupper, såsom hbtq-personer och personer med utländsk bakgrund, men den når i varje fall inte lika långt in på bara kroppen. De är inte tvingade att kämpa för att kunna äta, gå på toa och klä sig. Det får vi och det gör att vi befinner oss i en mer utsatt situation.

Att beröva en människa hennes mest grundläggande behov är ett mycket effektivt sätt att få henne att hålla tyst. Och frågan är om det inte är just detta som vi har fått uppleva här i Sverige på senare tid. Därför behövs det protester – som t.ex. den vi genomförde den 3 december i fjol. Jag hoppas att även min utställning på Kulturhuset ska vara en sådan protest.

HUMORN SOM VAPEN
Biblioteket, Kulturhuset i Stockholm 28/1-25/2 2018
Vernissage den 28/1 kl. 13.30
Öppningstalare: Bengt Westerberg
Sedan följer ett samtal mellan Bengt och Bengt