Omgivningens förminskande syn på oss funkisar kan lätt leda till att vi förminskar oss själva. Men det behöver inte vara så. Det går att bryta negativa tankar och mönster. Det skriver Sandra.

Så var det nytt år igen… Vanligtvis brukar jag inte se fram emot nyår alls. Jag tror det är kopplat till något slags prestationsångest, nyår får mig att tänka på allt jag inte uppnått under det gångna året. Den här nyårsaftonen kändes det dock annorlunda, ja, lite grand i alla fall, visst, jag var tvungen att avboka mina planer för att jag inte mådde bra, men nyårsångesten var åtminstone inte lika påtaglig som den brukar vara. Jag kunde faktiskt känna att jag var redo att lämna det gamla året bakom mig och börja om på nytt. 2017 har nämligen varit ett rätt jobbigt år för mig.

Det är jag inte ensam om att känna, det är jag säker på, och jag har mycket att vara tacksam för också, jag kunde haft det mycket värre. Min assistans är intakt till exempel och jag har jättemånga fina människor (och djur) i mitt liv. Men året som gått har också hjälpt mig att växa som person.

Nyårslöften brukar inte vara min grej. När jag har försökt mig på ett så har jag inte kunnat hålla det särskilt länge ändå. Jag har inte varit tillräckligt motiverad, men år 2017 har gett mig motivation. Ska jag vara ärlig så har jag på väldigt, väldigt kort tid gått från att känna mig knäckt till att vara enormt peppad på att vända situationen till det bättre. Mitt nyårslöfte är att vara förändringen jag vill se i mitt liv, så gott jag känner att jag kan, så klart. Vem vet bättre än jag vem jag vill vara och hur jag vill att mitt liv ska se ut.

Det kan vara lättare sagt än gjort ibland, och många saker kräver samarbete, men det är möjligt. Jag tror att alla kan göra något, bara en vågar tro på sig själv. Mitt självförtroende är inte alltid det bästa men jag ska försöka. Vårt samhälle behöver förstå att ALLA människor kan och vill leva ett bra liv OCH BIDRA till samhället, var och en på sina villkor, om vi bara får chansen, och har tillgång till det vi behöver för att göra det. Var det någonting förra året lärde mig var det att så långt det bara går, fokusera på vad jag vill ha i mitt liv istället för vad jag inte vill ha i mitt liv.

En annan sak jag insett nyligen är att om jag vill att folk ska se mig för den jag verkligen är så måste jag bli bättre på att faktiskt visa vem jag är och jobba på att inte låsa mig på grund av min rädsla att bli dömd. Hur ska någon kunna bemöta mig rätt om jag inte visar vem jag är? Detta är ett exempel på förändring som är fullt möjlig att genomföra under 2018. Nu syftar jag så klart på mig personligen. Vi har alla olika styrkor och saker som är lite svårare. Därför behövs alla! Vi kompletterar varandra.

Men jag tror att allt börjar hos en själv. Förra året hade jag nog med mig själv, med att överleva, kändes det som. Först nu när jag börjat må bättre kan jag börja skapa det liv jag vill ha. Jag skriver det här dels för att pusha mig själv men också för att inspirera andra som känner sig manade att göra samma sak. En del kanske tycker att det låter flummigt, det är helt okej. Jag är van. 😉 Svårigheter skapar inre styrkor inom oss. Det har 2017 lärt mig. Det ska bli spännande att se vad 2018 har att erbjuda!

Jag önskar alla ett fantastiskt år!

Kram Sandra Björkbacka

Jag heter Sandra och är 31 år. Som person beskrivs jag ofta som glad och positiv. Jag bor i en förort söder om Stockholm tillsammans med min hund och min katt. Mina intressen är djur, film, musik, böcker, hälsa, umgås med vänner och familj, resor m.m. Att skriva är förstås också ett stort intresse. Ett av mina mål som jag har satt för 2018 är att skriva färdigt min bok, och kanske också starta en Youtube-kanal. Vi får se vad som händer… 😉 Jag glömde visst nämna att jag lever med assistans dygnet runt… ?