Gästbloggare: Kan vi andas ut nu?
Kan vi andas ut nu, när vi äntligen fått vårt nödstopp för indragna assistansbeslut? Det var ju i november som regeringen meddelade att nu stoppas de fruktade tvåårsomprövningarna, de där som gjort att folk har en klump i magen och inte vågar vittja posten. Tänk om det finns ett kuvert där från Försäkringskassan. Tvåårsomprövningarna som lett till att barn och vuxna med omfattande behov och som kanske haft assistans väldigt länge, plötsligt bedöms inte ha några behov alls.
Nej tyvärr, vi kan inte andas ut. Fortfarande förlorar människor personlig assistans. Fortfarande får barn och vuxna med funktionsnedsättning avslag på assistansansökningar. När 2017 var slut hade mindre än 15 000 personer statlig assistansersättning, en mycket stor minskning jämfört med när den här regeringen tillträdde. Och bara drygt en av tio som ansöker om assistans för första gången får den beviljad, alla andra får avslag. Många av dessa är barn.
En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, brukar man säga. I ett välfärdssamhälle ska alla kunna vara delaktiga, med makt över sitt eget liv, oavsett bakgrund, kön, funktionsnedsättning eller vad det nu kan vara som används för att definiera oss. Och det som definierar oss som land är hur väl vi kan svara på de behov människor har. Att montera ner en helt livsavgörande insats som finns för människor med omfattande funktionsnedsättningar är ingenting annat än djupt omoraliskt, och gör att vi som land straffar ut oss. Vad är det för välfärd när föräldrar till barn med gigantiska behov inte får någon hjälp alls? Vad är det för välfärd när vuxna tvingas sluta sitt arbete och gå sysslolösa eftersom deras assistans har dragits in? Det är ingen välfärd.
Det är valår i år. Inget parti har utmärkt sig i funktionshinderpolitiska frågor, inte på ett positivt sätt i alla fall. Jag skulle vilja utmana riksdagspartierna: vem vågar föra en progressiv politik när det gäller t ex LSS och personlig assistans? Vem vågar utmana bluffen om det omfattande fusket i assistansen? Vem vågar lägga de modiga förslagen som återupprättar LSS? Det parti som vågar detta, det partiet får min röst. I väntan på det fortsätter kampen. Kampen för alla människors möjligheter att leva goda liv, oavsett funktionsnedsättning.
Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar
Se även min intervju med Maria:
Leave a comment