I förrgår tillträdde Åsa Regnérs efterträdare Lena Hallengren. Hon började med att proklamera att alla som har rätt till assistans ska få det. Det är ungefär lika intelligent som att säga att en vit stol är vit.

Det här uttalandet som är till intet förpliktigande. Frasen har tidigare använts både av Stefan Löfven och Åsa Regnér.

Vi befinner oss alltså i ett status quo. Situationen är precis lika beklämmande som tidigare:

Regeringens talskrivare har inte ens bemödat sig om att försöka hitta en annan språkdräkt som åtminstone skulle kunna ge sken av en förändring.

Det värsta av allt är att politikerna kommer undan med sådant nonsens. Följdfrågorna uteblir. Journalisterna frågar aldrig vad de egentligen menar.

Några av de följdfrågor som borde ställas handlar om vilka som egentligen har rätt till assistans. Är det Försäkringskassans tolkning av rättsläget som ska gälla? Eller är det HFDs? De 1.200 personer som hittills har mist sin assistans under den här mandatperioden – ska de bli upprättade och få sin assistans tillbaka nu, eller var det rätt att de förlorade sin assistans?

Det finns ett beslut från s-kongressen om att återställa LSS till de ursprungliga intentionerna. Innebär det att alla som från början hade rätt till assistans nu ska få det?

Tala klarspråk! Och till er journalister vill jag säga: Kräv besked!