Häromdan skrev Kajsa Dovstad en ledare i Kristianstadsbladet om personlig assistans:

Assistans för andning viktigare än utlandsresor

Kajsa ska ha en eloge för sin uppriktighet. Hon vågar t.o.m. skriva att vi assistansanvändare i fortsättningen i första hand ska få hjälp med att andas, men inte så mycket mer. Några utlandsresor blir det inte tal om. Jag undrar om det finns någon annan grupp i samhället för vilket hon skulle våga att föreslå sådana restriktioner. Rödhåriga ska kanske också förbjudas att lämna landet?

Kajsa tycker att det är bra att regeringen sparar in på assistansen till förmån för exempelvis försvaret. Jag tycker att det är bra att sådana åsikter kommer upp till ytan så att de kan bemötas. Det hyschande som regeringen håller på med är skadligt för vår demokrati. Dessutom är det skenheligt att säga sig vilja värna assistansen samtidigt som man sparar in på den.

Vi i funkisrörelsen har länge strävat efter att funkisfrågorna ska bli en del av den allmänpolitiska debatten. När nu detta äntligen håller på att ske så får vi försöka lära oss att leva med det faktum att alla tyckare inte är lika initierade i ”våra” frågor.

För den oinvigde kan det framstå som jättekonstigt varför den personliga assistansen inte kan ersättas av hemtjänst eller andra kommunala insatser till en lägre kostnad. Låt mig därför erinra om varför assistansen en gång kom till.

Assistansen kom till för att det behövdes en insats som var knuten till individen oavsett var han eller hon befinner sig. Det finns tyvärr en utbredd missuppfattning om att de flesta funkisar sitter hemma och glor på tv dagarna i ända. Tror man det, så blir det också naturligt att förutsätta att de lika bra skulle kunna klara sig med hemtjänst.

Assistansen kom vidare till för att jag som assistansanvändare skulle kunna välja vem som ska komma och torka mig i ändan. Det kan mycket väl vara så att det är helt egalt för Kajsa vem som skulle torka henne i ändan om hon inte skulle klara det själv. Men för mig och de flesta andra assistansanvändare har det en viss betydelse vem som assisterar oss med våra intimbehov.

Kajsa refererar Stig Svenssons utredning om den personliga assistansen, där han bl.a. hävdar att ”mycket vill ha mer”. Stig Svensson är skatteexpert och har ingen som helst erfarenhet av personlig assistans.

Jag kan försäkra både Stig och Kajsa att vi som har behov av assistans nästan alltid vill klara så mycket som möjligt på egen hand. Det är minst sagt påfrestande att alltid ha någon annan vid sin sida. Testa gärna själv någon dag så får vi se hur länge ni står ut.

Kajsa och Stig menar att det måste göras prioriteringar som anger vilka behov som ger rätt till assistans och vilka som inte gör det. Utlandsresor kan t.ex. inte komma ifråga.

Den här inställningen är en kvarleva från ett gammalt fattigvårdstänk som utgår ifrån att folk ska leva på nåder. Funkisar ska bara ha en skälig levnadsnivå men inte samma nivå som övriga befolkningen. Vi ska kunna andas, äta och gå på toa. Men behov som inte är prioriterade ska inte tillgodoses. Jag trodde att vi i Sverige hade lämnat ett sådant välgörenhetstänk bakom oss, men tydligen lever det kvar i Kristianstad.