Vill Regeringen och RBU skicka tillbaka oss till Eugenia eller någon annan institution? (RBU står för Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar.)

Som enda organisation valde RBU att inte ställa sig bakom den här protesten mot en sänkt assistansersättning:

Regeringen stryper den personliga assistansen

Regeringen har nämligen beslutat att assistansersättningen bara ska höjas med 1,4% per år fr.o.m. 2016. Och eftersom löner och andra kostnader stiger betydligt fortare så innebär det att ersättningen blir mindre och mindre värd i en ödesdigert snabb takt. Men detta tycks inte bekymra RBU!

På bara en budget har den här Regeringen lyckats åsamka oss betydligt större skada än den förra Regeringen åstadkom på åtta år. Det är som om man nästan vill utropa (men egentligen inte): ”Maria Larsson (KD): Kom tillbaka … allt är förlåtet!”

Det lät helt annorlunda före valet 2014:

Då var alla partier överens om att man skulle låta assistansen få kosta. Man var överens om att assistansen är en viktig medborgerlig rättighet.

Nu har vi facit. Men det tycks inte RBU förstå. RBU förstår lika lite som Regeringen att assistansersättningen går till den enskilde. Dess storlek bestämmer min och alla andra assistansanvändares möjligheter i vår vardag. Storleken avgör vilka mäjligheter vi har:
• att rekrytera duktigt folk
• att introducera dem
• att kompetensutveckla dem
• att ersätta dem på resor
• att betala för administration
• att kunna hänga med i löneutvecklingen
• att utbilda och stödja oss själva i vårt arbetsledarskap

Mot bakgrund av de enorma flyktingströmmar som idag väller in över landet och som troligen inte kommer att avta, skulle Regeringen verkligen behöva satsa på den personliga assistansen istället för att spara in på den. Som nationalekonom Stefan Dr Vylder påpekar i den här intervjun så utgör assistansen ett mycket billigt sysselsättningsprogram för exempelvis nyanlända och andra som annars skulle gå arbetslösa:

Ska Sverige och Europa någonsin kunna ta sig ur den ekonomiska krisen, så måste man hitta sätt att sysselsätta de mängder av människor som kommer till oss, och göra det på ett sådant sätt att uppenbara behov hos medborgarna tillgodoses. Läs Keynes! Läs Wigforss! Läs Piketty!

Stefan De Vylder påpekade också att en stor del av assistansersättningen kommer tillbaka till staten i form av moms och andra skatter. Därför handlar assistansfrågan i grund och botten inte om ekonomi. Som jur dr Andreas Pettersson sa på seminariet nedan så är det istället en fråga om legitimitet:

Idag saknar assistansen legitimitet hos samtliga riksdagspartier, och detta utgör ett verkligt hot för landets alla assistansanvändare. Politikerna har aldrig till fullo förstått assistansens betydelse eftersom de fortfarande ser oss som vårdkollin och eftersom de är fastnaglade vid den medicinska modellen.

I år ligger assistansersättningen på 284 kr/tim. Det finns ingen annan tjänst i samhället som kostar så lite. Att gå och klippa sig kostar ca 350-600 kr. En hemtjänsttimme kostar enligt SKL i medeltal 434 kr. Att anlita en rörmokare kan kosta alltifrån 700 kr/tim.

Alla andra ersättningar brukar räknas upp med KPI eller något annat index. Så gjordes också tidigare med assistansersättningen. Man tog hänsyn till löneökningar m.m. Varför Regeringen har valt att frångå denna praxis är höljt i mörker. Och vad är anledningen till att man just stannade vid 1,4% årligen? Har man kastat tärning?

En sänkt ersättning kommer att innebära att många små anordnare slås ut, bl.a. de kooperativ som arbetar värdebaserat utan vinstintresse. Kvar blir Humana och de andra riskkapitalisterna.

Eller vänta nu – de kanske inte heller blir kvar när vinstmarginalerna krymper.

I värsta fall får vi se en kommunalisering av hela assistansen.

Detta förstår inte Regeringen. Men vad värre är – det förstår inte RBU heller. Eller vilket är värst? Eller är det detta man vill åstadkomma?