I förra veckan var det Pride och igår fylldes Stockholms gator av sexuellt gravt nedsatta personer, eller? Jag undrar var den svenska hbtq-rörelsen hade befunnit sig om de hade accepterat att betrakta sig själva som sexuellt nedsatta?

I sommar har jag bl.a. ”roat” mig med att gå igenom de viktigaste funkisblaskorna i Sverige och jag slås av hur folk i nästan varje blaska använder begrepp som funktionsnedsatt och funktionsnedsättning på ett helt okritiskt sätt. Ingen tycks ens reflektera kring dessa begrepp och ingen tycks ifrågasätta dem.

För mig är detta ett tydligt tecken på att stora delar av funktionsrättsrörelsen i Sverige än så länge bara befinner sig i sin linda. För hur hade det gått om den svarta medborgarrättsrörelsen hade godtagit n-ordet, eller om den svenska kvinnorörelsen hade godtagit att fortfarande bli kallade fruntimmer eller kärringar?

I dagsläget är det t.o.m. så att begreppen funktionsnedsatt och funktionsnedsättning ifrågasätts oftare i externa sammanhang än inom funkisrörelsen.

För mig är det här skrämmande. Inom rörelsen finns nästan en uppgivenhet som har mynnat ut i en likgiltighet inför vilka etiketter andra sätter på oss.

Kom igen!

Bara för att Socialstyrelsen betraktar oss som funktionsnedsatta så behöver vi själva inte göra det. Det finns ingen anledning i världen till att vi ska godta deras synsätt.

Socialstyrelsen är en myndighet som på senare år alltmer har styrts av läkare och andra medicinska experter. Därför har vi fått se en återgång från den sociala modellen till den medicinska på funkisområdet. Det finns inte en enda medicinare som inte skulle betrakta funkisar som nedsatta och sjuka. I deras bok finns det ett normaltillstånd. Allt annat betraktas som sjukt och måste botas.

Men vi i rörelsen är inte bundna till att bejaka det synsättet. Vi vet att det inte finns något sådant normaltillstånd. Det har aldrig funnits och kommer heller aldrig att finnas. Istället är det funktionsnormen som avgör vad som ska ses som normalt och inte normalt. I samma stund som du väljer att betrakta dig som funktionsnedsatt så har du godtagit funktionsnormens uppdelning i det normala och onormala.

Tänk om hbtq-personerna hade sett sig själva som sjuka, onormala och nedsatta. Var tror du att de hade befunnit sig idag? Vilka framgångar hade de då uppnått? Ja, för inte länge sedan så betraktades faktiskt hbtq-personer som sjuka. (I svensk lag klassades homosexualitet som en sjukdom fram till 1979.) Men de lyckades kasta av sig den stämpeln.

Nu är det hög tid att vi funkisar gör detsamma. Vi måste förstå och acceptera att språket spelar roll. Andras synsätt påverkas av hur du väljer att se på dig själv, och du behöver varken betrakta dig som sjuk, nedsatt eller onormal.