Idag kom beskedet att regeringen återigen väljer att endast räkna upp assistansersättningen med 1,5 procent. Detta sker samtidigt som de gör miljardsatsningar på försvaret och många andra områden.

Därmed urholkas assistansersättningen ytterligare eftersom de årliga löneökningarna är väsentligt mycket högre. Regeringen fullföljer den utarmning som har pågått sedan 2014.

Landets assistansanvändare vittnar redan om att den här utvecklingen har inneburit allvarliga rekryteringssvårigheter och att det inte är lätt att behålla personal när de inte kan betala konkurrenskraftiga löner.

För assistansens kvalitet är det här förödande. När assistansens tillkom 1994 så var ett av de främsta målen att säkerställa en bättre kontinuiteten. Har du stora assistansbehov så är det A och O att ha assistenter som känner dig och kan din vardag. Det fungerar inte med hemtjänst eller andra punktinsatser, i varje fall inte om du ska få en livskvalitet värd namnet. Det är denna kontinuitet som socialdemokraterna nu är i full färd med att slå sönder.

Samtidigt är läget idag så ansträngt att flera assistansanordnare redan har kastat in handduken. Ibland blir de uppköpta av större. Valfriheten och konkurrensen begränsas. Kooperativ och idéburna företag vittnar om att de redan idag inte kan bedriva en verksamhet som motsvarar lagens intentioner:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e8mdKO/stram-budget-vantar-for-personlig-assistans

Även om den urholkade ersättningen inte alltid leder till konkurs eller uppköp så leder den i vart fall till att anordnarna måste sänka kvaliteten i servicen till sina assistenter och assistansanvändare. Dessa får sämre stöd, råd och utbildning. Det finns en uppenbar risk att arbetsledningen för personliga assistenter successivt försämras. Ibland kan det till och med bli nödvändigt för anordnarna att säga upp all personal och låta dem söka om sina tjänster på en lägre lönenivå.

När socialdemokraterna återkom till makten 2014 så blev det ganska snart tydligt att de hade för avsikt att avveckla den personliga assistansen. Det fanns och finns krafter i det partiet som är så negativt inställda till assistansen att de vill se en kommunalisering av hela verksamheten. Det var därför som:

1. de tillsatte LSS-utredningen med långtgående sparbeting – en utredning som bl.a. föreslog att barn skulle fråntas rätten till assistans.

2. de utfärdade ett regleringsbrev till Försäkringskassan där kassan fick ett tydligt uppdrag att sänka timtilldelningen. Senare tvingades de att skriva om regleringsbrevet, men det har ändå lett till en betydligt mer restriktiv praxis i handläggningen. Idag beviljas bara en bråkdel av nyansökningarna hos Försäkringskassan.

3. de har underlåtit att göra något åt de prejudicerande domar som begränsar rätten till assistans. Dessa domar har lett till att över 2.000 personer har gått miste om sin assistansersättning sedan 2014.

Tyvärr tvingas vi konstatera att den här nedmonteringen numera genomförs med Centerns och Liberalernas goda minne. Centern och Liberalerna hade möjlighet att styra om politiken i och med Januariavtalet, men valde istället att prioritera andra frågor som att få igenom den slopade värnskatten.