Regeringen för nu en mycket farlig politik där man i rapport efter rapport målar upp en bild av att den genomsnittliga assistansanvändaren ägnar sig åt fusk och överutnyttjande.

Assistansanvändare efter assistansanvändare har genom åren offentligt vittnat om att man inte på några villkor vill ha mer assistans än vad man i realiteten behöver. Att leva med en person så nära inpå sig är så mentalt betungande att man till varje pris vill begränsa assistansanvändningen så mycket det går.

Det finns därför inget stöd för begreppet överutnyttjande, varken i verkligheten eller inom forskningen.

När den nya generaldirektören för Försäkringskassan Ann-Marie Begler tillträdde så gick hon ut brett och meddelade att miljardfusket inom assistansen måste stoppas. I realiteten uppgår assistansfusket enbart till några få promille och kan bara räknas i miljontals kronor. Det är alltså inte i närheten av miljarder.

Det är i och för sig illa nog, men som myndighetsperson borde det vara angeläget att hålla sig till sanningen. Annars kan ju inte fusket bekämpas.

Därför finns det rätt mycket luft i båda begreppen ”fusk” och ”överutnyttjande”. Ändå fortsätter både politiker och media att livligt använda dessa begrepp. Det är tydligt att man hejar på varandra i den hetsjakt som pågår. Skulle det vara så illa att den här klappjakten får fortsätta utan att någon har kurage nog att stoppa den så kommer vi snart att befinna oss i den situation som liknar den i bilden ovan.