Igår avslöjades tusentals dokument i den s.k. Paradis-läckan. Bland de som utpekades för skatteflykt återfanns svensken Leif Östling – ordförande för Svenskt Näringsliv.

Han anklagades bl.a. för att ha gömt undan pengar på skatteparadiset Malta. I en kommentar sa han: ”Betalar man in 20-30 miljoner per år – vafan får man för pengarna?”

Finansminister Magdalena Andersson var snabb med att fördöma upplägget och menade att vi måste ha samma skatteregler för alla. Det håller jag med om. Samtidigt gäller det att ha en service till medborgarna som fungerar och som bidrar till att det känns självklart att betala skatt.

På frågan om Leif Östling inte kände sig manad att betala för vår gemensamma välfärd så ryckte han bara på axlarna. Han förstod inte varför han skulle betala skatt för en välfärd som ändå inte fungerar.

Så ett sätt på vilket finansministern kan bidra till att få fler att betala skatt är att se till att den offentliga sektorn fungerar. Det haveri som vi just nu upplever med den personliga assistansen kommer tyvärr att ha motsatt effekt. Sådana misslyckanden leder dessvärre till att allt fler känner sig håglösa inför att bidra till det gemensamma i Sverige.