Förra veckan hade jag precis lagt ut min annons för semestervikarier. Öppnade sen Facebook och ser: SLAGNA, BITNA, KLÖSTA på omslaget till tidningen Kommunalarbetaren:

Min första spontana reaktion var: TACK KOMMUNALARBETAREN FÖR ATT NI SKRÄMMER IVÄG ALLA SÖKANDE TILL MIN ANNONS!

När jag hade lugnat mig så tänkte jag att jag måste skriva till redaktionen om detta och det gjorde jag. Jag skrev att självklart ska tidningen uppmärksamma dålig arbetsmiljö för personliga assistenter men de kan göra det på olika sätt. Jag frågade om de kunde ändra omslaget men svaret blev NEJ.

Som assistansberättigad så vet jag att dålig arbetsmiljö förekommer inom alla yrken. Att bli slagen, biten och klöst ska ingen acceptera. Men vad beror det på att det blir så här? Jag kan inte alla svaren på det men en anledning kan vara att vi har för lite resurser. Det kostar att anställa personer som vi sen ska utbilda i hur de ska agera när de jobbar med personer som reagerar på detta sättet om de inte blir förstådda. Jätteviktigt att rätt person jobbar hos den enskilde.

Jag bläddrar vidare på Facebook och kollar om det finns fler så aggressiva omslag. Men jag hittar inga fler. Det finns de som tar upp problem med arbetsmiljö inom olika yrken men på ett mycket bättre sätt enligt mig. Vi med personlig assistans får tydligen stå ut att vi buntas ihop och att om en gör något så gör alla likadant känns det som.

Jag hittade omslag där personer inom olika yrken berättar om problem och möjligheter på deras jobb. De berättar bl.a. hur de trivs. Det skulle jag även vilja se inom området personlig assistans.

Jag är som sagt inte emot att Kommunalarbetaren tar upp arbetsmiljöproblem när det gäller personlig assistans men jag är övertygad att genom att skriva omslag på detta viset så försvårar det för mig att hitta semestervikarier denna sommar.

Vi med personlig assistans blir ständigt offer för besparing och ifrågasättande. Ligger det i Kommunals natur att vi inte ska bestämma så här mycket? Fick vi det för bra 1994? Är kommunen i underläge när vi bestämmer så här mycket? Det är frågor som snurrar i mitt huvud när jag tänker på detta. Att själv få bestämma vem som ska assistera mig är en självklarhet för mig och den rätten ska ingen ta ifrån mig någonsin.

Det är en mänsklig rättighet att själv bestämma i sitt liv vem som gör vad, när och hur insatsen ska ske.

Vi får aldrig ge oss i denna kamp för självbestämmande!

Lotta Ottosson, Jobbar i STIL