När Stefan Löfven blev statsminister 2014 försökte han se ut som det regnar. Välfärden skulle klaras utan några skattehöjningar. Detta trots de jobbskatteavdrag som Fredrik Reinfeldt hade genomfört – avdrag som innebar att stat och kommuner hade gått miste om 240 miljarder.

240 miljarder snyter man inte ur näsan. Ändå vågade Stefan Löfven aldrig ta den ideologiska striden. På så sätt inledde han en skövling av det socialdemokratiska varumärket. Istället för att återta de 240 miljarderna på inkomstsidan, fortsatte han den sparpolitik som de borgerliga partierna hade drivit. Han övergav välfärden. För honom var regeringstaburetterna viktigare.

Men hur mycket är ett välfärdsparti värt om man överger sin hjärtefråga – välfärden? Ett välfärdsparti utan någon välfärd på agendan blir tomt och innehållslöst, och kommer att dala i opinionen. Man står inte för det som man säger sig stå för längre.

Med den här politiken skulle man lätt ha kunnat räkna ut redan 2014 att t.ex. den personliga assistansen skulle sitta löst till. I samband med flyktingkrisen så proklamerade finansministern också mer eller mindre öppet att det fanns miljarder att hämta på just detta område. Därmed valde Regeringen att slå mot en av de grupper aom har störst behov av en stark välfärd.

Kort därefter kom också ett direktiv till Försäkringskassan om att assistansen skulle begränsas – ett direktiv som har lett till en mycket mer restriktiv praxis än tidigare. Även på andra områden blev Försäkringskassans bedömningar allt snävare. Detta kombinerades med en alltmer intensifierad kampanj som gick ut på att utmåla assistansanvändare och andra grupper som snyltare och fuskare:

https://assistanskoll.se/20200122-Altermark-utredningar-Expertmetoden-ansvar.html

Idag har vi nått ett läge där assistansbranschen går på knäna efter år av urholkningar av ersättningen – något som kritiseras av Regeringens egen utredare:

https://assistanskoll.se/20200128-Loow-Regeringen-forklara-niva-schablonbeloppet.html

Sparivern inom socialpolitiken kontrasteras mot det faktum att försvarsmakten i princip får hur många miljarder som helst. Detta samtidigt som underskotten hos våra kommuner och regioner är skriande. Socialdemokraternas varumärke är mer nersolkat än någonsin. Sverigedemokraterna är på väg att ta över. Det ser inte bra ut för Sverige!