Det var smått surrealistiskt när jag här i Stockholm deltog i den samlade funkisrörelsens manifestation för assistansen i söndags – en manifestation som arrangerades på ett tjugotal orter i Sverige. Funkisrörelsen har mognat och inte minst gäller det för initiativtagaren RBU. Istället för att stå inne på Norra Latin och hålla i CP-barnens Julbasar som när jag var ung, står man nuförtiden utanför Norra Latin och demonstrerar och agiterar.

Men det var även något annat som var surrealistiskt med demonstrationen i söndags. Här i Stockholm befann vi oss på historisk mark strax utanför Folkets Hus och bara ett stenkast från LO-borgen. Vi befann oss på en skolgård där otaliga majtal har hållits genom tiderna och där en lång rad socialdemokratiska ledare och agitatorer har krävt jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

Men i söndags fanns de inte där. Ingen av dem. Däremot fanns Jonas Sjöstedt där. Och Jan Björlund. Och Ebba Busch Thor. Alla talade de sig varma för den personliga assistansen.

Men inte en enda sosse så långt ögat kunde se. Kan det bero på att assistansen inte passar in i deras uppfattning om hur välfärden ska organiseras? De kanske tycker att assistansen ger alldeles för mycket frihet för den enskilde. Istället vill de kanske hellre se institutionella lösningar där det klart och tydligt framgår vem som är överordnad och vem som är underordnad – vem som är beroende och vem som på ett professionellt sett har mandat att utforma den hjälp som anses behövas.

De har missförstått assistansfrågan så kapitalt. De tror fortfarande att det är en omsorgsfråga, när den i själva verket just handlar om jämlikhet, rättvisa och solidaritet.

Men det kanske var lika bra att de inte var där, därför att emellanåt rådde det närmast en lynchstämning i leden. Det var många som ville se huvuden rulla. Och det förstår jag. Den här regeringen tar priset. Det finns ingen som har behandlat assistansfrågan på et sämre sätt än idag.

Därför passade mycket bra när det anrika uppsalabandet Gudibrallan stämde upp i 70-talslåten Fy på dig, Sosse!

Vart tog idealet vägen som en gång du sa?
Vi skulle alla vara lika idag
Du skulle föra proletariatets kamp
Nu sitter du där som kommunalpamp!

Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit

Idealet förr var ”Nej tack till svenskt försvar”
Idealet verkar vara glömt i dessa dar
Ännu mera vapen över stock och sten
Bas för hela skiten i sossen Synnergren

Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit

Första maj har alltid varit din röda dag
Andra maj så skriver du en arbetsstrejkarlag
Tredje maj så kallar du dig verklig socialist
Fjärde maj så upptäcker vi att du är folkpartist

Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit
Fy på sig Sosse, va du luktar skit…

Den som vill läsa mer rekommenderas varmt att ta del av Niklas Altermarks magnifika tal som han höll vid söndagens manifestation i Malmö

Eller lyssna på låten